Boracay

Wifi på vårt nya hotell! I fredags kom vi fram till Boracay, här ska vi stanna till på torsdag. Det började med taxi till flygplatsen i Manila, pytteflygplan till Caticlan, golfbil till en hamn, båt till Boracay, bil genom ön fram till vårt hotell. Puh. Här har hotellet en privat strand, långt borta från massturismen. Helt otroligt vackert och fridfullt.
 
 
 
Förutom att flyta runt i saltvatten så har vi snorklat och matat färgglada fiskar vid korallrev och varit på spa. Vi har ätit lechon som är typiskt filippinskt, en grillad gris. Vi beställde bara 1/6 av grisen och fick in huvudet.
 
 
Vi har även ätit massor av skaldjur! 
 
 
På torsdag åker vi som sagt tillbaka till Manila för att på lördag vara med på min kusins gigantiska artonårsfest där temat är maskeradbal. 500 gäster och balklänning, kul kul kul! 
 
 

Mat

Nu är vi hemma hos våra kusiner. Om någon undrat över tyfonen så har den inte träffat Manila direkt. Den har främst varit över norra Filippinerna, det som vi märker av är väldigt mycket regn. Det som media inte får med i sina stora feta rubriker om denna hysteriska tyfon är att det främst är fattiga människor som drabbas hårdast. Människor som tvingas bo i områden som lätt svämmar över, som tvingas bo i plåtskjul, som tvingas fiska för att få mat på bordet trots att det är storm. En liten tanke att ha när media förstorar upp och lever på att 23 fiskare är försvunna till havs. Tyvärr är det allt för många människor och det här landet som är alldeles för fattiga. 
 
Jag har fått lite önskemål på att visa lite av vad vi stoppar i oss i det här landet, så jag börjar med en Mais con yelo. Majs, kokosmjölk och is! Så himla gott och lustigt! 
 
Här har vi sashimi på tonfisk, lax, okänd vit fisk och det bruna kladdiga som är sjögurka! Samt edamerbönor. 
 
Fisk!
 
Pekinganka...gooooott.
 
Bokojuice, kokosnöt.
 
Dumplings.

Punta Fuego

Kamusta na! 
Nu befinner familjen Lindgren sig på Filippinerna, i skrivandets stund i Punta Fuego vilket kan liknas med The Hamptons. Det känns lite som att vara med i en mash up av ett inredningsprogram och Cribs. Det är 15 mil hit och det tog över tre timmar att köra. Trafiken och alla människor (hundar, kycklingar, traktorer, tricycles) ger en snitthastighet på 40 km/h. Just nu är det även regnperiod men temperaturen ligger på över 30 grader tillsammans med en luftfuktighet som gör att man konstant går omkring i en ångbastu. Här ute vid kusten har vi i alla fall fått se lite sol och jag har nog hunnit bränna min näsa på mindre än tio minuter. Imorgon åker vi in till Manila igen och tillbringar en vecka där innan vi åker till Boracay på fredag för att spendera ännu en vecka på stranden.  
 
Tyvärr är internettillgången inte den bästa, och inte heller hastigheten. Om det skulle dyka upp tre likadana bilder i detta inlägg så skyller jag på det. 
 
 
 

Liknande inlägg