En personlig uppenbarelse

Igårkväll infann sig ett sånt fint lugn inom mig att jag är tvungen att dela med mig. 
 
Dagen började med att jag inte fick mitt drömjobb i sommar. Vilket resulterade i en otrolig ångest och tårar och fy sjutton vad det inte är roligt att ta metron hem i 40 min och hålla inne gråten. Fy tusan för sommarjobb. 
 
På kvällen fick jag via skype vara med på Tamam Lunds årsmöte. Jag och mina fantastiska habibis har alltså suttit i styrelsen i ett år nu, det har gått så himla snabbt. Men det har varit det mest underbara som hänt i mitt liv, nu när jag tänker efter. Tamam, styrelsen, ja till och med den himla ekonomin. Tamamjobb och Tamamstyrelsen är min själsliga drog, när det går bra, vilket det nästan alltid har gjort. 
 
Det är så fantastiskt (det är ett väldigt återkommande ord i detta inlägg) att få hitta något som man verkligen älskar att göra, tillsammans med människor man älskar. Ja kära Tamamkollegor här kommer min stora kärleksförklaring till er!! Vår lilla vin- och visionskväll förra veckan gav mig så mycket energi och så mycket längtan till Tamam att jag fick ont i bröstet igår när jag fick höra allt babblande via Skype. 
 
Och så brast min lilla ångestbubbla och det slog mig verkligen att nu när jag får sitta i styrelsen och vara ekonomiansvarig ännu ett år och göra meningsfulla saker och träffa världens finaste barn och ungdomar och hata SD, hata allt som har med rasism att göra (vilket jag såklart också hatar annars), vad spelar det för roll att jag inte får mitt drömjobb? Jag kanske får det till hösten istället? Eller nästa sommar?
 
Och så tänkte jag lite till och kom på att om jag nu inte får ett sommarjobb, så kommer jag ha lite pengar, och det mest logiska vore ju att åka hem till Gävle och leva på parmaskinka och (inte betala någon hyra) reta Celina till bristningsgränsen, ha diskusioner med mamma och pappa, tömma diskmaskinen och köra bil, DET ÄR JU OCKSÅ HELT FANTASTISKT!! Dessutom kommer jag få äta så god mat och det kommer finnas en kyl som är full av fantastiska saker som bregott med havssalt, samt ett godisskåp med dyr choklad. 
 
Jag har bestämt att nu får det vara färdigsörjt.
I denna uppenbarelse vill jag tacka min pojkvän som har varit ett stort stöd även när jag gråter och får påsiga ögon, mina föräldrar som säger åt mig att klippa gräset, farmor och farfar som läser min blogg och kan med facetime, min syster som för livliga diskusioner om skönhetsidealen i dagens samhälle, och mig själv som ändå är nöjd och lycklig. 
 
Bisous!
1 linda :):

skriven

har celina en blogg, isåfall vad heter den? :)

Svar: Oh det får du nog fråga henne själv! Jag vet inte om jag får ge ut den :) jag antar att du är vän med henne på Facebook kanske?
cassandrali.blogg.se

2 Lovisa:

skriven

Åh, mjäk på jobb. Men yes på mat! Och på familj och Tamam och allt annat bra. Bra uppenbarelse, fyra av fem toasters.

3 Alicia:

skriven

VAD FINT!! Jag (och resten av styrelsen) längtar tills du är hemma igen! DU är fantastisk! PUSS

Kommentera här: